Två lappar är nu förverkligade. . .
check på dem. . .!!!

 


Var har jag då varit och gjort?

 


Jo tagit en tågresa upp till Dalarna!
Coronasäkert i första klass med glest mellan stolarna,
munskydd, handsprit och avstånd till andra klarade 
jag av den resan galant . . !!!


Har inte varit där uppe på nästan 1,5 år så det
var verkligen ett kärt återseende!

(Och nu vet jag dessutom att jag överlever en tågresa)!




Ett besök på loppiset "Hansjö Handelsbod anno 1895"
var förstås givet. . . men den främsta orsaken
till resan kommer längre ned i inlägget!




Konstigt nog såg loppisen precis lika dant ut. . . 
man tror ju att allt har förändrats under den här långa
tiden. . . men så var inte fallet (glädjande nog)!


Coronasäkert även där. . .endast 8 kunder i butiken
samtidigt och givetvis skapar det köer utanför. . . 

Så jag avstod i det kyliga vädret och tog
några bilder utomhus istället!



 



 

 


 

  





 


Man får återkomma i sommar istället. . .då förhoppningsvis
restriktionerna blivit lättade och vädret varmare!



"Hansjö Mejeri" som ligger strax intill loppiset
fick också ett besök!


 


Ett charmigt mejeri med produkter från intilliggande
ladugård som säljer olika ostar, yoghurtar, bröd och
mjölk över självbetjäning när den lilla butiken
inte är bemannad!



Så där blev det osten "Hansjö Gulla" lagrad i över
12 mån och mjölken "Orsamjölk"!

 

1S4A9214.jpg


 


 




Charmiga bilder på gårdens ägare och kossor!




Men den egentliga orsaken till resan var inte detta. . .  utan
att åter få träffa min gamla far som under den här tiden
hunnit bli hela 98 år. . . 
. . . och som jag inte träffat på 1,5 år. . . .
(bara genom några korta online möten via "Teams")!


Det var så otroligt skönt att se att han var så pigg, glad och
full av humor som vanligt. . . och överlycklig över mitt besök!

Och att han kände igen mig fast jag var tvungen
att använda munskydd!


För det var hårda restriktioner även på detta ställe
. . . fast alla fått 2 doser vaccin!

Så visst känner man av att världen fortfarande inte är
sig riktigt lik och att det dröjer tills vi kan
leva som vanligt igen!


I nästa inlägg fortsätter min berättelse från Dalarna!